Självkritisk hit och självkritisk dit! Så har det varit länge och väl för min egen del, lite för länge. Och varför ska man vara det? Alltså ja, det är bra ibland men när det liksom går till överdrift så näää, fasiken heller. 

 

Och varför är det så himla svårt och sluta att vara det? Lite som en drog fast ändå inte, snarare något som man vill släppa men kanske inte vågar till hundra procent.